Analys av tarmväggens permeabilitet (genomsläpplighet).

Vid ökad permeabilitet släpps ovälkomna ämnen ut i blodcirkulationen.

Normal gastrointestinal funktion (normal tarmfunktion)
Tarmkanalen är den största kontaktytan mellan människans inre miljö och den omgivande världen. Dess funktion är förvisso att bryta ner och absorbera de nödvändiga näringsämnen som kommer ur födan, men samtidigt måste den också utgöra en barriär mot osmälta födoämnesmolekyler, bakterier/bakterieämnen, miljögifter, vilka alla finns i födan, men vilka skulle utgöra ett hot mot hälsan, om de tilläts passera tarmslemhinnan och komma in i blodcirkulationen. (Ytan av tarmkanalen uppgår till ca 265 m2. Det motsvarar storleken av en tennisbana. Den avgjort största delen av denna tarmyta utgörs av tunntarmen).

Intestinal dysbios (Mikrobiell obalans i tarmen)
En vanlig störning i tarmens funktion är att en rubbning av tarmfloran inträffat. Tarmsystemet hos en vuxen uppskattas innehålla upp till 1014 livsdugliga organismer med en totalvikt av ca 1,5 kg. Antalet organismer är tio gånger fler än antalet av celler som kroppen består av.  Över 50 olika klasser av bakterier finns representerade, vilka svarar för mer än 500 olika arter. Tarmsystemets mikrober representerar ett ekosystem av högsta komplexitet, som spelar en livsviktig roll för nedbrytningen, matsmältningen, absorptionen av näringsämnen, byggandet av vitaminer (B och K - grupper) och fettsyror, avgiftning av kemikalier och för immunförsvaret.

Förändringar i sammansättningen av tarmens mikroflora kan sålunda få allvarliga konsekvenser för hälsan. Faktorer som kan inverka i detta sammanhang är antibiotika, stress och kost. Användning av antibiotika är en vanlig orsak till störningar. Dos- tid- och aktivitetsspektrum inverkar på genomslagskraften mot mikroberna, goda som onda.

Fysiologisk stress kan också påverka sammansättningen av tarmens organismer, innefattande en märkbar minskning av godartade bakterier som (Lactobaciller och Bifidobakterier) och en ökning av den skadliga sorten av E. coli.

Stress kan även inverka på bakteriell tillväxt genom att märkbart minska tarmslemhinnans skyddande produktion av mukopolysackarider och mucin, vilka i sig förhindrar att skadliga organismer fastnar i tarmen. Stress kan också minska produktionen av immunoglobulin A (IgA), vilket spelar en stor roll i immunförsvaret. Neurokemikalier producerade vid fysiologisk stress kan också direkt öka tillväxten av skadliga organismer. Noradrenalin t.ex. stimulerar tillväxten av Y. Enterocolitica, P. Areuginosa och E. coli.

En annan faktor som kan ha en inverkan på tarmfloran är kosten. Viss kost främjar tillväxten av godartade mikroorganismer, medan annan kost främjar skadliga organismer. Till exempel en kost rik på svavelrika födoämnen som mejeriprodukter, ägg, vissa grönsaker och torkad frukt, främjar tillväxten av svavelreducerande bakterier. Globalt verkar det som populationer som konsumerar en fettrik kost har mer anaeroba bakterier, mindre Enterococci, och mindre av jästsvamp än populationer som konsumerar mer vegetarisk kost eller kost rik på komplexa kolhydrater.

Tunntarmen
I tarmen är det huvudsakligen tunntarmen som både är ett matsmältningsorgan för utvinning av näringsämnen och ett skyddsorgan mot att bakterier tar sig in i kroppen i för stor utsträckning. Den är också ett skydd mot att antigener och stora osmälta matmolekyler tar sig in i blodbanan, som berördes tidigare. De sistnämnda, osmälta matmolekyler, kan handla om peptider, dvs. konglomerat av aminosyror, som borde varit nedbrutna till enskilda aminosyror innan de läckte genom och ut till blodet.

Bärarproteiner
En frisk tarmslemhinna skall sålunda normalt absorbera endast små molekyler som är resultat av en komplett matsmältning nämligen aminosyror, enkla sockerarter, fettsyror, vitaminer och mineraler.  Celler i tarmen tillhandahåller specialiserade bärarproteiner som transporterar näringsämnen genom tarmväggen in till blodcirkulationen.
Större molekyler transporteras inte av detta system och hålls därför normalt kvar inne i tarmkanalen för utförsel ”bakvägen”. Dessa molekyler kommer heller inte ut i blodbanan därför att slemhinnans celler är tätt sammanpackade. Läckande tarm är sålunda ett tillstånd när förmågan hos tarmväggen att hålla ute stora oönskade molekyler är reducerat.  Detta inträffar när utrymmet mellan cellerna i tarmväggen blir förstorat och stora molekyler, antigener och gifter kan ta sig ut till blodomloppet.

Vad orsakar läckande tarm? 
Många faktorer kan orsaka en läckande tarm. Proteiner och raffinerade kolhydrater (som exempelvis vitt mjöl och vitt socker) kan jäsas i tarmen. Dessa jäsningar leder till potentiellt skadliga slutprodukter som ammoniak, aminer, fenoler och sulfider. Dessa ämnen förkortar livscykeln hos tarmslemhinnans celler. Antibiotikabehandling, värktabletter, saltsyrehäm-mande preparat, stress och genetiska faktorer är alla bidragande orsaker till att slemhinnan blir porös och börjar läcka ut partiklar som kan leda till allergiska besvär, överkänslighets-reaktioner, värk, huvudvärk, klåda, humörsvängningar och olika symtom från magen. Tillsatser i kosten, alkohol och kaffe irriterar också tarmväggen. (Aminer är organiska föreningar som innehåller kväve. De har sitt ursprung i ammoniak, NH3, och är kraftigt basiska. Fenoler är kolföreningar med en eller flera hydroxylgrupper (-OH) bundna till en eller flera bensenringar).

Produktion av toxiska ämnen genom jäsning beror också på sammansättningen av tarmens bakterieflora. Vid dysbios dvs. vid överflöd av patogena bakterier kan deras produktion av toxiska ämnen vara mycket skadlig för tarmkanalens celler.  Exempelvis bakterier som producerar giftigt svavelväte.  Vid ”störande” nivåer av kvicksilver, kan ett led i dessa bakteriers försvar, vara att utsöndra svavelväte, som kan komma ut i kroppen. Ett självtest, med hjälp av urin, för mätning av utläckt svavelväte från tarmen till den övriga kroppen, tillhandahålls av Scandlab.
Vid sidan av att stimulera dysbios kan stress också reducera blodflödet till tarmen, så att den inte kan reparera sig själv. Stress får också celler i tarmen att dra ihop sig, varvid större öppningar uppstår mellan cellerna och mer kan ”läcka ut”.

Följder av läckande tarm
Ändrad genomsläpplighet i tarmen kan få ödesdigra konsekvenser. Näringsbrister kan uppstå därför att systemet som normalt transporterar näringsämnen genom tarmväggen är mindre aktivt vid inflammation i tarmen eller vid skador på slemhinnans celler. Normalt fungerar ju slemhinnan som en barriär mot miljögifter och kemikalier som finns i till exempel maten.  När denna barriärfunktion inte fungerar ordentligt, kan gifter komma igenom och ut i omlopp i blodcirkulationen. Detta kan störa alla organ, särskilt hjärnan och levern. Man kan även utveckla ökad kemikaliekänslighet i takt med att nervsystemet reagerar på allt lägre doser.
Autoimmuna reaktioner och allergier kan utvecklas, som följd av läckande tarm, då stora osmälta molekyler kommer in i blodomloppet. Immunförsvaret uppfattar dessa molekyler med rätta som främmande och bildrar antikroppar mot dessa.  Som ett resultat kommer drabbade personer att utveckla allergier mot många olika sorters födoämnen. Man är då inne i en ond cirkel, eftersom allergier kommer att skapa inflammation i tarmen, som leder till ännu mer av läckande tarm. Dessutom kan en del av de molekyler som passerar ut till blodomloppet likna proteiner som normalt finns i kroppen. Antikroppar mot dessa främmande molekyler kan därför attackera kroppens egna celler och leda till autoimmuna sjukdomar.

Tarmpermeabilitet kan slutligen leda till ett stort antal av symtom från alla organ i kroppen, vilka har kopplas till distinkta sjukdomar och som diskuterats ovan, anses en läckande tarm vara en trolig bidragande orsak till kronisk trötthet. Tillståndet förknippas också med ett annat dåligt definierat tillstånd nämligen irriterad tarm (IBS). Andra sjukdomar av vilka flera är allergiska eller autoimmuna som kan vara förknippade med läckande tarm, så är det reumatid artrit, multipel skleros (MS), Addisons, lupus, Morbus Crohn, sköldkörtelsjukdomar med antikroppsbildning, celiaki/glutenintolerans, myasteina gravis (allvarlig muskelsvaghet som uppstår vid neuromuskulära transmissionsrubbningar) och Bechterews sjukdom.

Lipopolysackarid
Läckande tarm kan också skapa en kronisk aktivering av immunförsvaret. Ett bakterieämne (bacterial compound) som lätt tar sig ut i blodet, så är det lipopolysackarid (LPS).  När det finns i blodet kommer det att sätta igång en stark proinflammatorisk reaktion bland monocyter och markofager (ätarceller), som också innefattar en igenkänning av cellmottagaren (receptorn) (Toll-like receptor - 4) med åtföljande utsöndring av cytokiner som IL-1, IL- 6 och TNF-alpha (Tumour Necrosis Factor Alpha).

Sockermolekyler som visar tarmens genomsläpplighet används vid denna test
En förändrad genomsläpplighet i tarmens slemhinna kan orsaka, som vi berört tidigare, ett nedsatt näringsupptag med påföljande näringsbrister och många andra rubbningar. Denna smarta genomsläpplighetstest för tarmväggen mäter möjligheten av två icke metaboliserade sockermolekylers möjligheter att ta sig genom.

Av en testdos skall en frisk tarmvägg och slemhinna endast släppa igenom en viss mängd mannitol, men mycket lite av laktulos. Både mannitol och laktulos utsöndras via urinen. Ett högt genomsläpp av laktulos tyder på läckage, alltså en tarmvägg med ökad permeabilitet. och risk för belastningar på bl a levern och många andra följder vi berört tidigare. Ett lågt värde av mannitol däremot tyder på minskad upptagningsförmåga av näringsämnen. Så genom att avläsa nivåer i urin av laktulos och mannitol, kan man upptäcka läckande tarm och/eller dåligt näringsupptag.

Åtgärder genom kosten
Att förändra kosten betyder mycket för tillfrisknandet. Avlägsna också tarmirriterande ämnen som allergener, alkohol, gluten och inflammationshämmande läkemedel. Beträffande gluten; undvik det i alla former, som bröd, pasta och flingor m.m., som innehåller vete, råg, korn samt havre (som numera är godkänt av livsmedelsverket att räknas som glutenfritt, men innehåller lite gluten). För vissa personer kan även majsgluten irritera tarmens slemhinna. Undvik också konserveringsmedlen E210 till E 219, som innehåller bensoat. Stöd också matsmältningen med enzymer t.ex.

Slemhinnevänliga kosttillskott
Tillför nyttiga tarmbakterier (probiotika). Kartlägg tarmfloran avseende bakterier, parasiter och svamp. För övrig läkning av tarmslemhinnan, överväg glutamin, biotin, essentiella fettsyror, zink, vitamin B5, C-, E- och A-vitamin, selen, betakaroten, glukosamin och aloe vera. Ginkgo biloba kan även förbättra cirkulationen i tarmepitelen.

Om du vill beställa hem ett testkit för denna test och få en analys genomförd klicka här. Priset är 1225:-

Testkod: DIG 9
Testmetod: Gaskromografi
Testsubstrat: Urin

Provtagningsföreskrifter: Det urin som utsöndras under sex timmar efter det att man intagit mannitol och laktulos uppsamlas. Aspirin och icke steroida antiinflammatorika (NSAID) som t.ex. ibuprofen kan påverka testresultatet. Även läkemedel och livsmedel som innehåller sorbitol och/eller mannitol påverkar resultatet och bör undvikas i samband med provtagning. Det som bör undvikas, bör undvikas 48 timmar före provtagning.